[The Political Beekeeper’s Library at Art Lab Gnesta 2015. Foto: Erik Sjödin]

Berätta om bakgrunden till Den politiska biodlarens bibliotek?

Den politiska biodlarens bibliotek är ett resultat av en snart fem år lång process som inkluderar flera mer eller mindre genomförda projekt som alla kretsar kring relationer mellan människor och bin.

Jag började intressera mig för biodling i och med att fenomenet “Colony Collapse Disorder” uppmärksammades i media i slutet av 2000-talet. I samband med det blev jag förbluffad över hur intensivt och storskaligt biodling bedrivs på många håll i världen. Till exempel i Kalifornien där det hänt att det fraktats in stora lass med bisamhällen med jetplan från Australien för att pollinera mandelodlingar.

Idén med “Biodlarsamhället” var att under en sommar bygga bikupor för honungsbin, anlägga en liten trädgård med blommande fruktträd, grönsaker och örter, konstruera en social miljö med bänkar och bord samt ordna med en enklare servering av lokalproducerad och ekologisk mat och dryck. I denna miljö skulle vi sedan ha en programverksamhet med samtal, filmvisningar och workshops.

Biodlarsamhället var även tänkt att illustrera hur ett kulturprojekt aktivt kan inkludera ickemänniskor, det vill säga djur och växter med flera. För att förklara så förhöll jag mig till begreppet “relationell estetik”. Relationell estetik växte fram i slutet av 90-talet som ett samlingsnamn för konstprojekt som kretsar kring sociala aktiviteter, och på olika vis inkluderar människor som aktörer och medskapare. När relationell estetik var som mest aktuellt som ett begrepp i samtidskonsten var det en hel del debatt om vilka kulturella och sociala grupper som inkluderades i denna typ av projekt och på vilka premisser. Men det var, vad jag har kunnat se, överhuvudtaget ingen debatt om och hur ickemänniskor var inkluderade.

Efter att projektmedelsansökan för Biodlarsamhället fått avslag flyttade jag till Bergen i Norge för att studera på konstskola. Dels för att det var en möjlighet att med studiestöd arbeta vidare med egna idéer och projekt, men även av nyfikenhet på att vistas som student på en konstskola och i en annorlunda kulturell och geografisk miljö.

Samtidigt som jag flyttade till Bergen drog Occupy Wall Street igång i New York. Jag följde denna utveckling med stort intresse och engagemang, även om jag gjorde det på distans, och för mig innebar det ett politiskt uppvaknande.

Från att tidigare till övervägande del arbetat med naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling, fortsatte jag i Bergen att fördjupa mig i humaniora som filosofi, sociologi och antropologi – en riktning som jag rört mig i sedan jag började driva egna projekt efter att jag slutat arbeta som anställd ingenjör och forskare – men också som ett resultat av mitt nya politiska engagemang och att de perspektiven dominerade bland lärare och gästlärare på konstskolan.

I Bergen började jag därför skissa på ett nytt projekt kring biodling där dessa perspektiv skulle vara mer närvarande. I den nya projektidén utgick jag mycket från Thomas D. Seeleys bok “Honey Bee Democracy” som publicerades 2010. I boken beskriver Seeley hur honungsbin tar gemensamma beslut när de svärmar och ska välja en ny boplats. Seeley nämner även att de tillämpar en beslutsmodell bygd på samma principer som honungsbina i den forskargrupp han själv leder.

Inspirerad av detta var min idé att studera hur biodlingsföreningar är organiserade på olika håll i världen. Biodlarföreningar är ofta föreningar som har funnits i många år och utvecklat välfungerande system för att dela på utrustning för biodling och utbyta kunskap mellan medlemmar. Jag tänkte att detta vore intressant att studera, och att det kanske skulle vara möjligt att hitta paralleller eller olikheter mellan biodlarföreningarnas organisation och hur bisamhällen är organiserade.

Min tanke var att bygga upp ett projekt kring biodlingsföreningar på Island, England och i Spanien. Tre platser i Europa som är kulturellt och geografiskt intressanta, med både stora likheter och skillnader. England och Spanien var också naturliga val för att jag såg möjligheter att samarbeta med konstorganisationer på landsbygden där som jag varit i kontakt med tidigare.

På många sätt såg jag slutresultatet av detta projekt framför mig som en antropologisk studie, till stora delar bygd på visuell dokumentation i foto och video. För att ge något tillbaka till biodlarföreningarna tänkte jag att jag kunde introducera dem till diverse böcker och texter som jag samlat på mig genom min research om biodling.

Efter ett år i Bergen hamnade jag i en privatekonomisk och existensiell kris. I och med detta så stannade det nya projektet vid en projektbeskrivning. Men när ett arbete har fått en viss substans finner jag det svårt att bara lägga allt i malpåse. Därav tog idén om “Den politiska biodlarens bibliotek” som ett fristående projekt form.

Andra delar av den ursprungliga idén med projektet “Biodlarsamhället” har jag efter att jag flyttad tillbaka till Stockholm från Bergen genomfört tillsammans med bland andra Eggeby gård och Tensta konsthall. Nu i sommar har jag bland annat byggt bikupor och boplatser för humlor och andra vilda pollinatörer tillsammans med sommarjobbande ungdomar på Eggeby gård.

Med stöd från Konstfrämjandet har jag under sommaren också genomfört studiecirkeln “Människor och bin” hos Under tallarna i Järna. I studiecirkeln har vi fört ett samtal med utgångspunkt i böcker i “Den politiska biodlarens bibliotek” samt akademiska texter som på olika vis belyser relationer mellan människor och bin. Jag har också arbetat med att i foto och video dokumentera sammanhanget som studiecirkeln har skett i hos Under tallarna – i linje med det jag hade i åtanke med det projekt som jag skissade på i Bergen.

Den politiska biodlarens bibliotek presenteras i utställningsform hos Art Lab Gnesta i september. I och med detta har jag kunnat införskaffa fler böcker till bibliotek, som nu inkluderar över tjugo titlar, och fått möjlighet att arbeta mer med att läsa, katalogisera och presentera böckerna. Det är med andra ord mycket som har fallit på plats denna sommar.

[Människor och bin, studiecirkel hos Under tallarna 2015. Foto: Erik Sjödin]

– Vilka frågeställningar har cirkeln tagit upp?

I studiecirkeln har vi diskuterat hur biodling bedrivs i världen idag och för vilka syften. Till exempel har vi diskuterat den storskaliga biodlingen i USA där bin används för att maximera ekonomisk vinst från honungsproduktion och pollinering av stora monokulturer, samt biodling i ett samhälle i England där bin sköts om för deras egen skull och inte i första hand med syfte att göra ekonomisk vinst. Vi har också diskuterat hur bin används militärt och forskas på för militära syften. I USA satsas det till exempel mer pengar på forskning om honungsbin för militära ändamål än på annan forskning om bin.

I studiecirkeln har vi även tittat närmare på vilket levnadsätt bin har och hur de kan sägas vara politiskt organiserade. Honungsbin kategoriseras som eusociala djur, vilket bland annat innebär att de är djur som lever i samhällen där fortplantningen sköts av bara en eller några få individer samt att det finns en arbetsuppdelning i samhället.

När honungsbin svärmar och måste ta ett gemensamt beslut om vart svärmen ska starta ett nytt bisamhälle använder de något som kallas för “Quorum sensing”. Kortfattat innebär det att när ett tillräckligt stort antal individer, i det här fallet spanarbin, anser att en boplats är en tillräckligt bra enligt vissa givna kriterier, som storleken på boplatsen och ingångshålet, så flyttar hela svärmen dit. Det är alltså inte en enskild individ, t.ex. drottningen i samhället, som beslutar om vart svärmen ska flytta. Men det är heller inte ett beslut där alla inblandade deltar eller är överens.

I den första studiecirkelträffen presenterade jag böcker som ingår i “Den politiska biodlarens bibliotek”. Dessa sträcker sig från Historia animalium av Aristotles, från 300-talet före Kristus, till Honey bee democracy av Thomas D. Seeley från 2010, via bland andra The Feminine Monarchy av Charles Butler från 1609. I böckerna i biblioteket går det att se en tydlig utveckling av hur bisamhället har beskrivits som att ha styrts av en stark manlig härskare, till en monarki med en drottning, till något som kan liknas vid en demokrati utan tydliga ledare.

Att presentera “Den politiska biodlarens bibliotek” i studiecirkeln hos Under tallarna har varit en bra förberedelse inför den presentationen hos Art Lab Gnesta. Biblioteket kan, liksom stora delar av vår historieskrivning i övrigt, med rätta kritiseras för att domineras av ett manlig västerländskt perspektiv. I studiecirkeln funderade vi på vilka perspektiv som kunde ha hittats på andra håll, till exempel i asiatisk litteratur, eller i muntliga traditioner, t.ex. från Afrika.

I studiecirkeln har vi också bollat många filosofiska begrepp som vi introducerats till i de texter vi läst; till exempel Judit Butlers idé om “delad sårbarhet” och Marcel Mauss idéer om “gåvan”. I båda dessa fallen har vi funderat på hur dessa begrepp, som ursprungligen syftar på relationer mellan människor, kan inkludera relationer mellan människor och ickemänniskor. Det är även mycket som vi har introducerats till i de texter vi läst men som vi inte har hunnit gå djupare in på, t.ex. Jane Bennets begrepp “vibrant matter”.