[New Curriculum, Inland 2020]

New Curriculum is a publication by Inland / New Curriculum, in Spanish and English, printed on risograph and available as pdf. The publication includes an essay about The Political Beekeeper’s Library.

“New curriculum seeks to create a multidisciplinary knowledge program around the relationship between art, farmers’ knowledge and agroecology, First through the foundation of a Scientific-Artistic Committee of experts to design and equip this new curriculum content, which will then be expanded and contrast in practice with groups of students, farmers and herdsmen. These meetings take as practice space an Art and Agroecology Center as a pilot village or experimental rural nucleus and laboratory of these integral forms of rural development.

A fundamental part of transition for our societies toward sustainability lies in reuniting countryside-city, culture-nature, the territorial equilibrium and design and extension of productive systems, local economies and resilient, inclusive and sustainable communities. Specialists from various scientific fields (Ecological Economics, Sociology, Agronomy, Sustainable Engineering, Bioarchitecture) meet in teams that promote processes of Rural Agroecological Development. Their knowledge, nevertheless, lacks the ability to connect with local communities, to set up visions and values, to give form to a new culture. The artists, in turn, have to consolidate their creative labor, giving it functional value in these processes. The Art and Agroecology Center, as an experimental model village and laboratory promotes the synergy between areas of knowledge and its implementation, so that future multidisciplinary professionals together with local communities can extend transformative initiatives successfully.”

[Model of Österängen Open Outdoor Kitchen, Scale 1:15]

Proposal for Österängens öppna utekök:

Österängens öppna utekök (Österängen Open Outdoor Kitchen) is an outdoor kitchen with a combined wood fired cooking stove and charcoal grill plus seating made of tree logs.

At the centre of the kitchen is a wood fired stove and charcoal grill which can be used for traditional grilling but also for boiling and frying food over fire. The wood fired stove is a so-called “rocket stove”. A simple, durable and energy efficient stove construction. The idea is that the stove can provide safe means to cook food over fire and provide more diverse cooking possibilities than a traditional grill does.

The purpose of the kitchen is to support a broadened food culture, outdoor well-being and social interaction, and to remind of and inform about humanities long relationship to fire. The tree logs that function as seating are from locally grown and cut trees. They create opportunities for various animals to find shelter and habitat and are therefore a small contribution to the areas biodiversity.

During the opening of the kitchen “fire soup” and stick bread will be cooked on the stove. A fire soup is a warm and spicy soup cooked over fire using primarily red, orange and yellow ingredients. There will also be conversations about humanities long and complex relation to fire and a performance where sounds from the fire and soup are amplified. After the opening the kitchen can be used freely by residents in the area and for activities arranged by Österängen konsthall. At Österängens konsthall there will be a lendable box with cooking utensils suitable for a gathering of five people, as well as a booklet with information about the kitchen and instructions for responsible fire use.

Österängens open outdoor kitchen is a project within the larger project “Naturen tar över” (Nature takes over) initiated and produced by Österängens konsthall during spring / summer 2020.

[Anlägg en äng, Marabouparken 2019. Foto: Erik Sjödin]

Biologen Vilhelm Kroon håller tillsammans med konstnären och researchern Erik Sjödin en praktisk workshop i att anlägga en äng. Den framtida ängen som deltagarna arbetar med ligger invid den bibod som byggdes i projektet Gemenskapstjänster sommaren 2018.

Deltagarna i workshoppen kommer att få arbeta praktiskt med att bl.a. gräva bort existerande gräsmatta, fylla på med ny jord, plantera pluggplantor och så fröer. Biboden och den anlagda ängen ökar förutsättningarna för pollinatörer och annan biologisk mångfald i parken. Konstnären och researchern Erik Sjödin, som har byggt biboden, kommer att delta i workshopen och introducera boden samt de pollinatörer som kan bo där.

Workshoppen genomförs utomhus oavsett väder. Medtag oömma skor och kläder samt stövlar och regnkläder om det finns risk för regn. Workshopen kommer att ta omkring 3 timmar inklusive sådd och plantering av pluggplantor. Det finns spadar och verktyg till ett tiotal deltagare, men arbetet kan delas upp och det kommer att vara lärorikt även att titta och lyssna. Alla åldrar är välkomna i vuxet sällskap. Ingen föranmälan krävs.

Workshoppen är ett samarbete mellan Sundbybergs stad och Marabouparken konsthall.

The Political Beekeepers Library at Centro de Acercamiento a lo Rural, Madrid 2019.

During the Walking Festival of Sound in Stockholm 2019 participants in the festival cooked ‘fire soup’ on a mobile wood fired kitchen and talked about humanities long relationship to fire together with artist and researcher Erik Sjödin. Sounds from the fire and the cooking was amplified and recorded by artist Jacek Smolicki.

A fire soup is hot and spicy soup cooked over fire and consisting of primarily red, orange and yellow ingredients. In Swedish “a soup” is a metaphor for “a mess”, thus a fire soup can be interpreted as a metaphor for the fire mess humans appear to have gotten themselves into.

The mobile wood fired kitchen used for the cooking is one of several kitchens built by Sjödin to facilitate various explorations of human relationships to fire.

NOTE: It is generally not permitted to make fires in densely populated areas or during hot and dry summer months. Before making a fire: 1. Check with the fire department if it is allowed to make fire. 2. Don’t make fires if it’s dry and windy. Fire can spread rapidly. 3. Always have fire extinguishing equipment close by. 4. Always be at least two persons, in case something should happen. 5. Make sure you can call for help if there is an accident.

[Azolla popcorn at Duplex 2019. Photo: Duplex]

During an exchange program with Slakthusateljéerna in Stockholm in the summer 2018 the Vancouver based artist collective Duplex and Duplex artist Gabi Dao, introduced the idea of using dried Azolla to spice up popcorn. An initial trial indicated that Azolla popcorn could be perfectly edible, even tasty. Within the exhibition “Dog Ear to The Left of the Centerfold” in 2019 the Azolla popcorn were further developed by Duplex and served in a ceramic bowl made by Duplex artist Maya Gauvin. The popcorn were served for the premier of a video showing Azolla floating on a water surface.

[Floating Fern, 2019. Video: Erik Sjödin]

Here is a review of the exhibition in Akimbo.ca. The Azolla related facts in the review might benefit from some clarification: Azolla is not a common or native species in Scandinavia. It has been shown to grow rapidly there in the summers but because of its invasiveness care should be taken to not introduce it in areas where it might spread and disturb existing water ecosystem. It should also be noted that although there are indications that Azolla might be neurotoxic if eaten in large quantities this has not yet been properly researched and is not certain.

Thanks to Duplex in Vancouver and Duplex artists Gabi Dao and Maya Gauvin.

Denna publikation har sammanställts av Erik Sjödin, konstnär och researcher, utifrån erfarenheter från arbete med projektet “Våra vänner pollinatörerna” samt aktuell forskning och informationsmaterial från universitet och myndigheter. Målsättningen har varit att förmedla erfarenheter och forskning om bostadsbygge för pollinatörer på en nivå som är ingående men samtidigt mer lättillgänglig än akademiska artiklar.

Finns som pdf, kan även beställas som hårdband.

I samband med öppningen av Askim Escape Pod lagade konstnären och researchern Erik Sjödin “Eldsoppa” på ett mobilt vedeldat kök utvecklat inom projektet “Vi bär fortfarande på elden”.

“Vi bär fortfarande på elden” är ett projekt som kretsar kring mobila vedeldade kök som skapar möjligheter för social interaktion och matlagning med hjälp av eld. Köken utvecklas kontinuerligt utifrån erfarenheter från tidigare utflykter.

I Askim lagades eldsoppa på en mobil raktespis och en tältspis som senare lämnades över för att integreras i “Askim Escape Pod”. En “eldsoppa” är en het och stark soppa lagad över eld och bestående av gula, orangea och röda ingredienser.

OBS: Det är generellt inte tillåtet att elda i tätbebyggt område eller under varma och torra sommarmånader. Innan du gör upp en eld: 1. Kolla med räddningstjänstens om det är tillåtet att elda. 2. Elda inte när det blåser och är torrt, då sprider sig elden mycket fort. 3. Ha alltid släckningsutrustning till hands. 4. Se alltid till att vara minst två personer om något händer. 5. Se till att ha möjlighet att larma om olyckan skulle vara framme, till exempel med mobiltelefon. 

Tack till Jens Evaldsson och Askim Escape Pod. 

[“Våra vänner pollinatörerna”, workshop vid Lötsjön, 2018. Foto: Erik Sjödin.]

REFLEKTION: Konsten i antropocen. Text: Frida Sandström, Konstnären 2019:

Klimatförändring och klimatpåverkan hör till de mest omdebatterade frågorna de senaste åren. Inte minst efter denna sommar, då Europas skogar stod i brand. Idag är det uppenbart att människans närvaro på jorden har gjort avtryck, liksom meteoriter och istider tidigare har förändrat livet på jorden. ”Antropocen” är det inofficiella namnet för människans dominans på jorden. Det handlar inte bara om en tid av industriell produktion, utsläpp och skövling av skog, utan även om ett sätt att tänka. Parallellt med industrisamhället föddes nämligen också de politiska vetenskaperna, den filosofi och estetik som ännu dominerar västvärlden. Det var också vid detta skede som den västerländska koloniseringen av land och människoliv inleddes.

I utställningen Eco-Visionaries visas alternativa relationer mellan människan och klimatet, där medverkande konstnärer föreslår både sociala och mentala ekologier, där människans roll på jorden blir mer hållbar. Medverkar i utställningen gör bland annat Erik Sjödin och Ursula Biemann i samarbete med Paulo Tavares.

Med de båda begreppen ”post-antropocen” och ”post-humanism” menas det som möjligtvis följer efter att den mänskliga dominansen avslutats. Även detta föreställda slut är idag ett brinnande samtalsämne, fastän det snarare omtalas genom begrepp såsom ”apokalyps” och ”kris”. Ordvalet avslöjar en världsbild där alternativ till mänsklig dominans inte tycks vara möjliga, men det finns även berättelser som säger det motsatta. Det är här som de konstnärliga praktikerna kommer in i bilden. Hur ser världen ut efter människan, och hur kan vi människor leva utan att dominera jorden? Det är i dessa fall som ”post-” blir till ett ”pre-” – det som har varit vänts till vad som skulle kunna vara, imorgon.

Den mänskliga dominansen av natur, djur och andra människor har också präglat vår syn på konst och kultur. Från att avbilda naturen, till att gestalta sig själv i dess centra, har människan och i synnerhet den västerländska, vita mannen fortsatt sitt härskande narrativ genom konsten. Men de senaste tio åren har något hänt. Till skillnad från modernismens och postmodernismens kritik av konstverket, dess medier, institutioner och av konstnären själv, ser vi idag konst som utövar en kritik av människan. I dessa verk möter vi perspektiv som inte säkert är människans egna. Det kan handla om alternativa sätt att skriva och läsa historia, eller om fenomen som inte alls går att beskriva med människans språkbruk. Det är här som poesin tar vid. Utan någon kanoniserad meter eller konceptuella referenser osäkras människans dominerande världsbild.

I konstnären Santiago Mostyns videoverk The Warming Plateau (2018), flätas skogsbruk och annekterad mark samman med en intim blick på en till synes autonom flora och fauna på den karibiska ön Tobago. Mostyn påminner om öns koloniala arv, bredvid det motstånd som en bestående befolkning och natur förvaltar. Men istället för att berätta vad som försiggår där, manifesteras detta i en vägrande tystnad. Skogsarbetarna talar inte till betraktaren, och såväl växtlighet som djur vänder sin uppmärksamhet från oss. Skogens autonomi är framträdande även i Forest Law (2014), av konstnärerna Ursula Biemanns och Paulo Tavares. I en videoinstallation visas den del av Amazonas som kan betraktas som världens lunga, både i termer av syreproduktion och av biologisk, etnisk och kulturell mångfald. I Forest Law påvisas en annan strategi än The Warming Plateaus vägran att tala betraktarens språk. Istället tar skogen självt till människans lagliga hjälpmedel och kämpar som ett eget juridiskt subjekt, mot skövling och exploatering.

Liksom socialt engagerade konstnärliga praktiker sedan 70-talet griper in i samhällets strukturer människor emellan, är det idag många konstnärer som gör detsamma med vår relation till naturen. Genom att aktivt förändra de förutsättningar som flora och fauna lever under, omförhandlas konstnärens historiskt distanserade position till klimatet. Hos Erik Sjödin sammanflätas en ekologisk och politisk utveckling genom den etymologiska roten till begreppet ”kultur”, vilket mycket riktigt är ”odling”. I interaktiva workshops och studiecirklar närmar han sig relationer och beroendeförhållanden mellan människor och andra varelser, ting och fenomen. Ett sådant är de bisamhällen som människan historiskt har projicerat sina egna kulturella ideal på. Idag är bina utrotningshotade, vilket också hotar landskapet att stå utan frukt. Med workshopen Våra vänner pollinatörerna lär Sjödin ut hur man enkelt bygger bostäder åt dessa flygfän. Bredvid dess praktiska funktion är Sjödins arbete angeläget då det placerar samhällets beroende av klimatet nästgårds, oberoende av vilken världsdel vi lever i. För, i slutändan är det inte människan som styr naturen. Liksom Kati Roover säger i filmen Coexistence (2018) är vi beroende av fotosyntesen. Vi finns eftersom den finns.

[The Political Beekeeper’s Library. Photo: Erik Sjödin.]

In October 2018 I was invited to present my work with The Political Beekeeper’s Library in a research seminar at The Political Science Division at Linköping University. These are some questions I brought with me for discussion:

According to Thomas D. Seeley, author of Honey Bee Democracy, honey bees implement a sort of representative democracy with quorum sensing for their most important decision; to decide where a swarm should establish a new bee society. Representative quorum sensing is an effective decision making model in this case because the bees have clear and common goals and only need to quickly decide how to most effectively reach those goals. How efficient are human democracies and is it a problem that major societal goals are not clearly defined?

According to Robert E. Page, author of The Spirit of The Hive, the bee hive is mostly self-organised by individuals through a stimuli-response system, rather than through collective decisions. To what degree can human societies be said to be self-organised versus organised by collective decisions?

Honey bees have evolved their societies over millions of years while human societies of similar scale only have existed for some thousand years. Honey bees don’t have to re-invent their societal structures and decision making methods as new societies are established and the same structures and decision making methods are applied in every bee society. How evolved are human societal structures and decisions making methods and how much of our politics can be said to be nature or nurture / nature or culture? Can we predict in what direction human societies and politics will evolve?

Kin selection is the proposed evolutionary mechanism for most species including humans. However, some sociobiologist (mainly E.O. Wilson) has caused controversy by arguing against the dominant paradigm that evolution among humans (like honey bees) may include group selection. The difference between kin and group selection is to what degree individuals make efforts for themselves and their nearest offspring and if there, as in the case of group selection, exists altruism that can extend to a group that doesn’t include near relatives, or if altruism even can be at the expense of individuals and their near relatives. Can fundamental biological and evolutionary mechanisms such as kin or group selection be seen to play fundamental roles in the driving forces and politics of human societies?

Honey bee societies are often described as superorganisms. To what degree is the superorganism concept also valid for human societies? Can for example nations and cities be considered as superorganisms?

The Political Beekeeper’s Library is a collection of books in which parallels are drawn between bees and humans and how they are socially and politically organised. Beehives are well known to host parasites such as the varroa mite but they also host organisms that are beneficial for the bee society (f.ex. bacteria in the bees stomachs). That the bee hive is multi-species is a perspective that is not related to as a parallel between bees and humans in the literature in the library. Does this reflect an unawareness of the multi-species constitution of human societies? How is and can a recognition of multi-species societies be reflected in human politics?